I dessa pandemitider är det så många olika saker som gör mig kluven och ger mig dåligt samvete. Det vi upplever är ju något som är nytt, i alla fall under min livstid och det är säkert helt naturligt med en massa blandade känslor. Till exempel så har jag varit hemma från jobbet den här veckan med en förkylning vilket ger mig dåligt samvete för att jag inte är på jobbet. Jag känner mig inte jättesjuk och vet att mina kollegor får dra ett tungt lass när jag är borta samtidigt som jag vet att jag gör rätt som stannar hemma.
Jag har inga problem att hålla mig hemma från mina ordinarie julspaningar som jag bukar ägna mig åt när butikerna får fram allt juligt men jag tycker att det är så jobbigt att tänka på alla butiksägare som sliter för sin överlevnad just nu och som verkligen behöver julhandeln. Jag bor i en liten stad där de få butiker som finns kvar får kämpa under normala omständigheter och de jobbar verkligen för att skapa trygghet för sina kunder samtidigt som vi alla får råden att stanna hemma och inte besöka några butiker i onödan. Jag kommer i alla fall att försöka handla så många julklappar som jag kan i vår lilla stad, känns ändå tryggare än i stora köpcentrum tycker jag.
Allra jobbigast är det med de äldre som finns nära, mina föräldrar och svärföräldrar. Jag vill ju så gärna att vi ska kunna träffas samtidigt som jag oroar mig så mycket för att riskera att smitta dem ifall jag skulle bära på viruset utan att veta om det. Pratade med mamma för någon dag sedan och hon säger att de ska hoppa över att fira jul i år. Där är mitt julehjärta nära att brista för jag vet att julen är viktig för min mamma också och att hon inte vill vara till besvär eller belastning. Självklart kommer jag se till att kunna fira jul med min mamma på något sätt och i någon form men det kommer ju att bli ett anpassat firande.
Just anpassning kommer nog att prägla den här julen på många sätt och det kommer att vara svårt att planera för hur firandet kommer att se ut, jag kommer i alla fall se till att den finns både en plan B och en plan C. Trots allt känns det som att vi behöver julen mer än vanligt i dessa tider och för egen del kommer jag att, precis som vanligt, frossa i allt som har med julen att göra på det sätt som fungerar under omständigheterna men med vetskapen att många fler än vanligt kommer att fira jul i ensamhet i år.
Det blev ett lite deppigt inlägg vilket inte riktigt var meningen, personligen ser jag jättemycket fram emot jul och advent precis som vanligt.
Även om ditt inlägg var lite sorgset och jag fick tårar i ögon när jag hörde vad din mamma sade <3, så var det ändå fint sammanfattat om problemen runt årets jul och allt som vi alla funderar på...
Jag är bara så tacksam att jag har hundarna så vad som än händer (om jag inte ve och fasa blir jättesjuk) så behöver jag inte sitta helt ensam under julen. Och jag tycker också det är jättetråkigt att inte kunna njuta av julhandeln, men som du säger är det tusen gånger värre för de som äger butikerna... Ibland känns det som en overklig mardröm allt det här...
Kram till dig, och jag skickar också speciella julkramar till din mamma <3 <3